Den ryska björnen har vaknat
Ryssland har i takt med ekonomisk återhämtning fått stärkt självförtroende både politiskt och militärt.
Utblick. Den 9 maj i år firades årsdagen av andra världskrigets slut på Röda Torget som vanligt med en militärparad. Skillnaden mot tidigare år efter Sovjetunionens upplösning, är att det i år igen rullade fram stridsvagnar och tanks med kärnvapensrobotar. Endast ett obehagligt minne från det avslutade kalla kriget kan tyckas, men sanningen var nog närmast en varning till Rysslands grannländer om att den ryska björnen har vaknat.
I skrivande stund råder det vapenvila i Georgien, men det är osäkert om det kommer att ske en full rysk tillbakadragning av trupper eller om de kommer att stanna kvar i Sydossetien på georgiskt territorium. Premiärminister Putins och den nytillträdde presidenten Medvedevs aktion visar att de inte längre är beredda att acceptera Natos strategi att göra gamla sovjetrepubliker till medlemmar i försvarsunionen.
Modernisering
Den förre presidenten Jeltsin varnade för att göra Georgien till medlem i Nato. Skillnaden mot nutid är dock att Ryssland under slutet av 1990-talet var en nation på dekis. När Asienkrisen svepte in kollapsade rubeln och de skulder som man hade till utlandet fick ställas in. Det demokratiska underskottet med ett konstitutionellt svagt parlament i förhållande till president Jeltsin och att priset på råvaror sjunkit kraftigt kan också sägas ha varit bidragande orsaker.
När Putin tog över, sågs han i väst som ett oprövat kort och det antogs att de starka oligarkerna bakom president Jeltsin även i fortsättningen skulle hålla i trådarna. I rapporten ”Ryssland en suverän demokrati?” beskriver rysslandsexperten Vilhelm Konnander president Putins första år som ”den byråkratiska eran”, då han återupprättade den konstitutionella ordningen, men också statens roll och funktion genom att centralisera makten till Kreml.
Står inför modernisering
Konnander anser i sin analys att samtidigt som den politiska arenan är stabil står Ryssland inför en moderniseringsfas. Med stöd av den utbildade medelklassen och samhällets samlade resurser ska Ryssland återfå en ställning som ledande politisk och ekonomisk makt i världen. Det här ska förverkligas genom vad Konnander benämner för Putinplanen, vilken innebär en satsning på sociala och ekonomiska program. Syftet med den här strategin är att dels att se till att gynna medelklassen och därigenom undvika en liknande revolution som i Ukraina, dels framförallt att medelklassen ska vara drivande i utvecklingen till att återupprätta Ryssland som ekonomisk stormakt.
Det ska inte tolkas som att medelklassen kommer att ha makten i landet. Den kommer fortsatt att vara reserverad för den ekonomiska och politiska eliten. Medvedev som efterträdare till Putin var en naturlig utveckling för att fortsätta planen för Rysslands modernisering och att samtidigt ge eliten stora förmåner.
Upplevt hot
Som nytillträdd president var Medvedev, (med premiärminister Putins fulla stöd) tvungen att visa sig handlingskraftig när oroligheter i den georgiska provinsen Sydossetien uppstod. Oavsett vem som bär skulden till det krig som startade mellan Georgien och Ryssland visar det ryska agerandet på en markering mot Nato och framförallt USA.
När de baltiska staterna blev medlemmar i Nato sågs det med skarpt ogillande från Ryssland. När Georgien och Ukraina ställde sig i kö för att bli medlemmar slog Ryssland bakut. Den ryska ledningen anser att de här länderna dels ligger inom Kremls geopolitiska maktsfär, dels att det finns stora ryska minoriteter i de aktuella länderna.
Ryssland har tack vare höga priser på olja och naturgas haft en stark ekonomisk tillväxt de senaste åren. I takt med en ekonomisk återhämtning har också det ryska självförtroendet växt både politiskt och militärt. I våra ögon är det Ryssland som har förlorat i anseende på konflikten och i förlängningen kan det ryska agerandet leda till att det drabbas ekonomiskt.
Det här uttrycks i Rysslands beroende av fortsatt höga oljepriser och ett exportberoende till väst. Den ryska ekonomin har också behov av västliga investeringar i näringslivet, men de senaste veckornas agerande kan ha skapat en osäkerhet om vart Ryssland är på väg. I Kreml känner man sig som en makt att räkna med igen och i balansgången mellan ekonomiska och militära överväganden, prioriteras att fortsatt vara en politisk makt i sina grannländer.
Det kalla krigets dagar är förbi och de senaste veckornas händelser ska inte tolkas som en återgång, men som en påminnelse om att den ryska björnen kan ryta till mot väst när de upplever att deras geopolitiska intressen är hotade.
Joakim Erdtman
red@kristdemokraten.com