Kuba
Kuba är en auktoritärt styrd enpartistat. I egenskap av stats- och regeringschef, överbefälhavare samt förste sekreterare i kommunistpartiet utövade Fidel Castro personlig kontroll, i nästan 50 år, över ett land som saknar yttrandefrihet, tryckfrihet, föreningsfrihet och ett oberoende rättsväsende. Sedan Castro lämnade över presidentskapet till sin bror Raúl Castro har ingen liberalisering inom något samhällsområde skett och rädslan håller kubanerna i ett starkt grepp.
Trots förtrycket och rädslan pågår flera uppmärksammade initiativ på Kuba; Varelaprojektet fortsätter och de med EU:s demokratipris (Sacharovpriset) belönade ”Vita Damerna”, som varje söndag efter mässan tyst protesterar mot att deras äkta män och söner sitter fängslade för att de tänkt och talat fritt. Samtidigt som omvärlden fått större vetskap om dessa rörelser har den kubanska regimen fortsatt sina trakasserier och arresteringar.
Den allmänna internationella bedömningen av möjligheterna att åstadkomma förändringar på Kuba är att ingenting kommer att ske så länge Castro lever, och liberaliseringar av den typ som han skulle ha varit emot kan bli svåra att genomföra även efter hans död. KIC anser dock att omvärlden har varit alltför passiv och att förändringar verkligen är möjliga, först och främst genom den kubanska demokratirörelsen som måste stärkas och stödjas aktivt. Demokratirörelsen på Kuba anser att det är hög tid för kubanerna att förstå att de är kapabla att lösa sina problem själva. Oswaldo Payá, grundare av Varelaprojektet, har sagt att ”the most important thing, is that in this process we Cubans ourselves design a transition program and start experiencing responsible democratic participation in defining and readying the future of our society”. Detta betyder dock inte att en sådan övergång kan äga rum utan internationellt stöd. Det största hindret för förändringar är rädsla. Stöd från omvärlden kan bryta ner den rädslan. Vetskapen om att det finns en omvärld som deltar i deras frihetskamp är extremt värdefull för kubanerna.
Vad vi gör
Idag arbetar KIC främst med stöd till familjer till samvetsfångar och till demokrater som fortfarande är fria. KIC arbetar också med påverkansarbete för ökat europeiskt tryck på den kubanska regimen att släppa fångarna, och för att Sverige skall fortsätta att fördöma regimens metoder. KIC samarbetar aktivt med flera andra europeiska aktörer.
Vad vi vill uppnå
I ett långsiktigt perspektiv vill KIC bidra till demokratisering på Kuba. På kortare sikt arbetar vi för ökad säkerhet för den kubanska oppositionen, stärkande av den demokratiska rörelsens sak på den internationella arenan, för att fler kubaner skall välja att arbeta för demokrati och mänskliga rättigheter och för ett stärkt politiskt ledarskap i en avgörande tid för en lyckad demokratiseringsprocess på Kuba.